Om du nu har bestämt dig för att det är läge att laga din egen pizza så här dagen efter det roliga så tänkte jag vara din guide på vägen till en ultimat pizza-upplevelse, läs vidare för att ge dina smaklökar en orgasmisk upplevelse som förhoppningsvis endast är jämförbar med en MDMA-driven orgie.
På tal om MDMA, om du igår brukade MDMA, amfetamin, kokain eller någon annan stimulant så rekommenderar jag att du helt enkelt skippar lyxpizzan, det är förmodligen inte värt ansträngningen. Jag rekommender i så fall att du börjar dagen med multivitamin och något mjukt som inte får din mun att kännas som att den håller på att fatta eld.
Till att börja med så behöver du pizzadeg och tomatsås, förhoppningsvis så har du dessa ingredienser. Om du inte har dem så är det dags att bege sig till närmaste matbutik för att handla. Om du nu är så klantig att du glömt pizzadegen så borde du se till att du har några andra ingredienser: Rödlök, parmesanost, västerbottenost, tomater (färska och soltorkade), tacokrydda, 300 - 500 gram köttfärs eller quornfärs, pesto genoveso, pizzakrydda, paprika (färsk, så klart) och valfri god sås (Äpple-curry eller bearnaise är mina egna favoriter).
Det första du ska göra är att kavla ut din pizzadeg på en ugnsplåt (med bakplåtspapper under) och fräsa upp färsen i en stekpanna med mycket smör eller olja, förhoppningsvis har du precis tillräckligt med deg för att den ska bli riktigt tunn och ändå täcka hela plåten. Slå på ugnen på ungefär 225 - 250°C (även om instruktionerna för din pizzadeg påstår att du ska sätta ugnen på 200°C).
När du har kavlat ut degen och stekt färsen ordentligt så tillsätter du tacokryddan och ungefär en deciliter vatten till färsen. Rör om och låt puttra och fräsa någon minut medan du smetar ut tomatsås på degen, om du gillar stark mat kan du tillsätta Death Sauce eller någon annan sås till din tomatsås.
Nu ska du äntligen börja slänga på ingredienserna. Först ut är färsen, sprid ut den jämnt över hela degen. Du vill ha den längst ner så att den inte blir bränd i ugnen.
Efter färsen så är det dags för grönsakerna och osten. Hacka grönsakerna i lagom stora bitar till att börja med. Sprid nu ut ett tunt lager ost ovanpå färsen, inte för mycket, bara tillräckligt för att garantera att det kommer att rinna ordentligt med ost ner i färslagret på pizzan.
Vräk på grönsakerna ovanpå färsen och det första lagret ost. Se till att det blir ett rejält lager grönsaker som helt täcker de underliggande lagren. När detta är klart tar du resten av osten, fint riven för att den ska smälta bäst, och lägger även denna som ett jämnt och fint lager över grönsakerna. Krydda med pizzakrydda och eventuella andra favoritkryddor (piri piri, curry och vitlökspulver är alla riktigt mumsiga).
Släng nu på ett par klickar pesto ovanpå ditt mästerverk och kasta in det i ugnen. Det är nu den luriga biten kommer, samtidigt som du laddar en kopp i bongen och fixar bakfyllefilmen du tänkt kolla på så bör du ha koll på hur det ligger till med pizzan. Eftersom du kör den på högre värme än vad som står i instruktionerna så kommer den att bli färdig lite snabbare än vanligt så se till så att den inte blir bränd. Själv brukar jag köra pizza som egentligen skall ta 15 - 20 minuter i ganska exakt 15 minuter, kanske 16 om jag haft på extra mycket ingredienser.
När det är ett par minuter kvar tills pizzan borde vara klar så dukar du fram allt du behöver. Ett stort glas iskall mjölk kan vara gott om du gjort pizzan extra stark, annars brukar läsk fungera ypperligt. Ställ fram såsen du köpte och se till att filmen är redo.
Nu borde du bara behöva ta ut pizzan ur ugnen, låta den svalna 30 till 60 sekunder medan du tar ett par rejäla bonghits och sen hugga in. Du kan antingen ställa fram hela plåten på ett par kastrullunderlägg eller så kan du skära loss bitar och flytta över på tallrik, det förstnämnda är naturligtvis det mer dekadenta alternativet.
Njut nu av din bakfyllepizza och till nästa gång så har jag ett lite mer avancerat (d.v.s. krångligt) tips, prova att baka pizzan på bara bakplåtspapper och förvärm plåten i ugnen. På så sätt så får du bättre gräddning av pizzan när du flyttar över den till den redan heta plåten. Extra överkurs är att använda en pizzasten.
Vissa dagar så är bakfyllan faktiskt riktigt trevlig, idag har varit en av de dagar då huvudvärk, trasig mage, feber och allt det där andra ändå inte gjort så mycket. Att det gått åt flera hundra kronor på öl under det senaste dygnet är inte heller något som stör mig nämnvärt.
Allt har helt enkelt fungerat precis som det skulle, i goda vänners lag har jag umgåtts, druckit, haft sex och levt livet precis så som vi alla hoppas varje fredagskväll när vi öppnar den där första ölburken. Det är kvällar som den innan den här dagen som gör att vi ändå är villiga att riskera de hemska eftereffekterna, jag kan till och med säga att den här bakfyllan varit tolererbar då den spenderats i sällskap med trevliga människor. Men nästa helg lär jag få äta upp mina ord.
Här sitter jag då, allt är redo för att driva iväg till drömmarnas värld igen, men inte än, jag har saker att göra idag. När allt är gjort så får jag roa mig igen.
Temat för helgen verkar vara konstfoto med överton av narcissism, gårdagen resulterade i två användbara foton, jag undrar hur många det blir ikväll.
Jag tror bestämt att jag raggade på krogen igår, det gick kanske inte så bra men raggade gjorde jag. På kvällens första krog satt jag och någon vacker dam och skickade blickar till varandra, sen kom en pojkspoling och satte sig bredvid henne, blängde ilsket på mig och la sin arm runt henne. Attans också.
Nästa anhalt var stadens största sportbar, fylld med artonåriga dagsländor som trippade runt och vickade på sina rumpor, en av dessa satte sig väldigt nära mig, tryckte praktiskt taget sin rumpa mot mig och log förföriskt, sen ryckte hennes vänner iväg henne mot toaletterna, jag fick inte ens en chans. Det var nog lika bra, jag insåg under kvällens gång att jag inte har så mycket gemensamt med dessa små flickebarn, hur vackra de än må vara.
Slutligen så träffade jag på ytterligare ett par damer, lite äldre än de små runtsurrande töserna på sportbaren, vi umgicks och även om jag inte direkt raggade så verkade allt gå ganska bra, sedan hördes ett rop, ”kom nu, vi får skjuts hem” och som i ett trollslag så försvann de iväg.
Ännu en morgon då man vaknar ensam hemma. Bultande huvudvärk och en tanke som fötts, kanske borde jag bara sluta dricka alkohol, att vara som de andra barnen lönar sig ändå inte.
Som vanligt, som vanligt när saker går åt helvete försöker man ju så klart göra saker värre, för att liksom själv kunna skylla på sig själv och ha kontroll när saker brakar åt HELVETE. Jag har inget minne efter ungefär elva igår. Men min fru slog mig.
Okej okej, jag har ingen fru, men om jag hade haft en fru så hade hon slagit mig så att jag fick ett jätteblåmärke rakt på låret. Oj vad full jag fortfarande är. Oj vad illa jag kommer må om några timmar. Grogg är dåligt. Skit händer. ÖVER OCH UT!
Morgonens plågor är obefintliga och med tanke på hur gårdagskvällen såg ut så är det bäst så. Under större delen av kvällen så hängde det en känsla av apati i luften, ingen av de närvarande verkade villig eller kapabel till att ta tag i situationen.
Jag kan inte påstå att jag är särskilt besviken. Visst finns det ett mått av besvikelse men det är samtidigt varken nyttigt eller karaktärsdanande att vakna upp med huvudvärk, feberfrossa och ångest varje lördagsmorgon. Dessutom så krävs det några besvikelser emellanåt för att motivera oss till stordåd.
Hur så många av vår civilisations stora författare kunnat använda alkohol som smörjmedel för sin kreativitet förbryllar mig, varken under ruset eller efter så är jag kapabel till några litterära storverk, jag klarar med nöd och näppe av att skriva enstaka meningar.
Jag har åtminstone inga minnen av att ha gjort något som jag borde ångra. De lär säkert komma senare, när kopparslagarna flytt fältet och världen känns mindre smärtsam, fy för den fylla som inte ger åtminstone en hemsk överraskning dagen efter.
Ibland så känns det nästan som ett slöseri, det händer inte direkt något alls och sen vaknar du upp lite tröttare än vanligt, lite ömmare i käkarna än vanligt och lite besviken på att inget hände.
Det blev till och med en ganska mjäkig avtändning och det var väl tur det.
